Kulturens värde

Riksbanken visade igår för första gången de nya sedlarna som kommer att börja distribueras under 2015 och 2016. Förutom de sedvanliga valörerna så införs nu en 200 kronorssedel.

Det fina med de nya sedlarna är att de vad gäller motiven, tydligt riktat in sig på kulturpersonligheter.

På 20-lappen återfinns författaren Astrid Lindgren; skalden Evert Taube smyckar 50-lappen medan skådespelerskan och filmikonen Greta Garbo präntas på 100-lappen. Regissören Ingmar Bergman återses på 200-lappen medan operasångerskan Birgit Nilsson finns på 500-lappen.

Slutligen, ytterst lämpligt, återfinns FN:s förre Generalsekreterare Dag Hammarskjöld på 1000-lappen. Hammarskjöld var medlem i Svenska Akademien och en makalös poet, som kan läsas i den postumt utgivne ”Vägmärken”, en ständig resekamrat på mina egna resor. Men Hammarskjöld var även en inbiten och gedigen naturfotograf, en konstart han utövade under sina återkommande och långa vandringar.

Sedlarna är besmyckade med flera små fina detaljer, gömda små hemligheter. Kulturskatter. På Astrids sedel finns Pippi Långstrump i klassisk illustration av Ingrid Vang Nyman. Om man använder ett förstoringsglas går det även att läsa följande text på sedeln, ur den första Pippi-boken från 1945:

”Om ni skulle ta och gå hem nu, sa Pippi, så att ni kan komma tillbaka igen i morgon. För att om ni inte går hem så kan ni ju inte komma tillbaka. Och det vore ju synd. Pippi

På 50-lappen finns bl a noterna till Taubes visa ”Så länge skutan kan gå” och på 100-lappen finns ett urval av Garbos rollista att läsa.

Ingmar Bergman bidrar med ett storslaget citat i all sin mikroskopiska skrud:

Jag vet nämligen att vi med filmens hjälp kan tränga in i hittills obesedda världar, verkligheter utanför verkligheten.

Dessutom finns ett längre citat ur ”Fanny och Alexander” (1983).

Hammarskjölds 1000-lapp har förvisso en mikrotext i form av den första artikeln ur FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, men nog hade det, givet kulturprofileringen i övrigt, varit mer passande med några rader ur ”Vägmärken”.

Vad är då så viktigt med att det nu finns ett gäng kulturpersonligheter på sedlarna, kan vän av ordning eventuellt fråga sig. Jag skulle vilja hävda att det är en stor händelse. Att konst/kultur nu upphöjs till representanter för det samhälle vi alla lever och verkar i, att deras samlade livsgärningar hyllas på detta sätt, är inte bara ett erkännande utan även en upphöjning av konstnärers och deras respektive skrås vikt. Det är ett synliggörande av konstens naturligt centrala roll i en demokrati. Rent krasst sätter det också ett kulturellt värde på kulturen självt.

På 20-lappen finns det även följande mikroskopiska text att läsa, som Astrid Lindgren skrev 1956 i en essä:

Jag vill skriva för en läsekrets som kan skapa mirakel. Barn skapar mirakel när de läser. Därför behöver barn böcker.

Kultur skapar också mirakel. Om bara en enda unge i en uttråkad stund ställer frågan om ‘vem den där gubben eller tanten är’, så finns det en oändlig skörd av berättelser, tankar och ideal att berätta om.

Och då kan vad som helst hända.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s