Bättre riktlinjer för stöd

Kulturnämnden i Landskrona disponerar omkring fyrtio miljoner kronor per år. Den absoluta merparten av detta går till fasta drift-, program- och lönekostnader för våra institutioner, exempelvis Teatern, Museet, Konsthallen och numera även Fröfabriken (där den största insatsen gjorts av det privata fastighetsbolaget Serneke). I en stad av Landskronas storlek, med drygt 40 000 invånare i hela kommunen, krävs det ett tydligt fokus på starka institutioner som kan garantera en långsiktighet vad gäller verksamheten och dess utbud. Det är inte ovanligt att detta av lätt förståeliga skäl orsakar gnissel bland det fria kulturlivet. Och det är inte utan att man mycket väl kan förstå deras perspektiv och dilemma: med endast tio procent av 40 miljoner hade ett par fria kulturaktörer kunnat göra mycket spännande projekt.

För några år sedan föreslog en  kulturpersonlighet jag samtalade med, i ett uttryck för ingenmans-gränslandet mellan anarki och liberalism, att man som ett politiskt experiment skulle permittera all personal och släcka ner all verksamhet under ett eller ett fåtal år i Landskrona för att ”se vad som skulle hända”. Istället skulle man då ge samtliga fyrtio miljoner till fria kulturaktörer som skulle få experimentera fritt. Sockerchock är bara förnamnet.

Realpolitiskt är det givetvis en omöjlighet, men det skulle onekligen vara ett spännande experiment.

De medel som dock finns avsatta för fria kulturprojekt i rätt så förutsättningslösa ansökningar är svindlande liten. Förutom verksamhetsbidragen till olika studieförbund, som spelar en viktig roll för det fria kulturlivet, så finns det vissa öronmärkta potter för diverse ändamål och målgrupper. Men för de tidigare nämnda projekten så finns det ”endast” 300 000 kronor. Dessa kan sökas av både enskilda och föreningar, amatörer som proffs.

Det är, återigen, mycket pengar, men i förhållande till antal projekt och aktörer utspridda över ett helt år, en inte helt tillfredsställande summa. Det blir en utmaning att både effektivisera verksamheten i övrigt men även att undersöka hur den potten eventuellt skulle kunna ökas i framtiden. Prioriteringar, prioriteringar.

Vid årets första nämndssammanträde var nämnden och förvaltningen rörande överens om behovet av att utarbeta riktlinjer för vilka fria kulturprojekt som ska prioriteras framför andra. Inte minst blev det tydligt av den höga nivån på vissa av ansökningarna gällande de ansökta summorna. Det ska därmed nu utarbetas ett system som redan på ansökningsstadiet ska underlätta för de sökande. Finns det kriterier som saknas, finns det hinder för att en viss ansökning ska kunna beviljas? Dessutom bör det eventuellt sättas tak på vissa typer av ansökningar, så att kulturaktörer inte planerar eller förväntar sig en viss summa. Utöver detta kan det även finnas en poäng med att undersöka huruvida man ska ha avskilda ansökningsperioder för antingen hela eller delar av den fria kulturpotten, som skulle kunna skapa en mer rättvis jämförelse mellan konkurrerande projekt inom samma konstart, underlätta tjänstemannahanteringen och inte minst höja kravet på framförhållning och förberedelse för kulturaktörerna. Inte minst skulle det eventuellt kunna underlätta för dem själva.

Det finns dock få regler och tydliga system som inte också ställer till med elände. De där spontana projekten med kort ledtid som under rätt omständigheter faktiskt kan bli riktigt, riktigt bra, måste också ha möjligheter att genomföras.

Därför skulle det vara intressant att höra vad ni kulturaktörer tycker. Hur tycker ni att era ansökningar ska behandlas? Vilka kriterier förväntar ni er att bli bedömda efter? Finns det vissa ansökningsprocesser från andra kulturinstanser på regional eller nationell nivå som det borde tas inspiration ifrån, alternativt avskräcka? Vad tycker ni om fasta ansökningsperioder under X antal perioder under året? Svara gärna och skapa en debatt här nere i kommentarsfältet elr ta kontakt med förvaltningen för att uttrycka er åsikt. Det är en diskussion jag gärna inleder.

Tillägg: HD/Landskrona Posten skriver nu om beslutet. Även Lokaltidningen Landskrona skriver om de fattade besluten från det första nämndsmötet och påpekar mycket riktigt att: ”Med de utdelade 50 000 kronorna så har nämnden nu gjort av med en sjättedel av de totalt 300 000 kronor som den har i sin bidragsbudget för i år.

5 reaktioner på ”Bättre riktlinjer för stöd

  1. Csaba. Uppskattar mycket detta initiativ till att börja med. Det finns också en annan diskurs som är viktig i sammanhanget och det är institutionernas roll som möjliggörare alternativt som utförare av kultur. Det är stor skillnad på att behöva söka medel till varje enskilt projekt eller att få medel till sin verksamhet under en längre period. Oerhört mycket energi och arbetsinsats går åt till det förstnämnda medan ett verksamhetssstöd ger konstnärlig arbetsro och därmed större förutsättningar att lyckas. Man kan ju vända på fördelningsresonemanget: Hur skulle institutionernas verksamheter må om förvaltningen tvingades söka medel för varje utställning, varje gästspel, varje bok samt löner till personalen mm för att få ihop de 40 miljonerna man har i dag? Det skulle såklart vara en ohållbar situation. Men så ser faktiskt det fria kulturlivets vardag ut. Samtidigt krävs det av oss att vi ska vara nyskapande och leverera en hög konstnärlig kvalitet. Och det gör vi! Men vad skulle vi inte kunna göra om all den energi som vi lägger på ansökningar kunnat läggas på den kreativa processen? Jag föreslår att man tittar på hur verkssamhetsstödet till fria kulturlivet fungerar i Malmö stad och vilka kriterier man har där för till exempel verksamhetsstöd.

    Med vänlig hälsning,
    Anders Kungsman
    konstnärlig ledare
    Öresundsteatern

    Gilla

  2. 1. Jag anser inte att nämnden ska bestämma vilka riktlinjer man ska ta utan att tillsätta en grupp med professionella aktörer inom kultursfären först. Men riktlinjer behövs!

    2. Det har alltid varit förvirrande om hur man söker större summor från kommunen. ”svåger politik” har varit det som gällt i viss mån. Det måste förtydligas!

    3. Jobba fram en tydlig vision, vad vill ni? Det har för mig alltid varit väldigt otydligt.

    4. Jag gillar när kultur kan mätas, tex turistekonomiska aspekter

    5. Kvaliteten av kulturevenemangen ska vara höga, Hur säkerhets ställer man det?

    6. Kultur kan kännas väldigt svävande, jag är pragmatisk, men om det ska tillsättas kommunala medel så bör man tänka på hur tillför den kulturyttring du gör att staden som destination blir bättre? (wow, detta kan diskuteras om man ska se kultur från det perspektivet)

    Ps. Det behövs mer kvalitativa musikevenemang i staden

    Gilla

  3. Håller till stor del med dig Christian. Mätbarhet, högre kvalitet och tydligare visioner behövs.

    Något jag skulle vilja tillägga i diskussionen är möjligheten för att skapa en form av förlustgaranti som komplement till de befintliga stöd och bidrag man kan söka idag. Som yrkesverksam KKN:are upplever jag att det är lätt att ”falla mellan stolarna” i ansökningsprocessen om man har en vinstdrivande idé och bedriver projekt i form av ett företag.

    För mig som företagare inom den kreativa och kulturella sektorn är det både naturligt och självklart att mina projekt ska vara vinstdrivande och ekonomiskt hållbara. Det handlar om trovärdighet och professionalism.

    Om staden avser främja KKN och på allvar minska avstånden mellan näringslivet och kulturen tror jag att synen på kulturen bör uppdateras. Jag anser att staden borde uppmuntra och stödja hållbar kultur som skapar värden för staden, oavsett i vilken form de bedrivs eller om de har vinstsyfte. Vinstsyfte betyder inte att projektet per automatik klarar sig utan stöd. Stöd behöver heller inte betyda bidrag.

    Jag saknar möjligheten för ett stöd till idéer. Ett stöd som kan hjälpa kulturentreprenörer och icke-kulturentreprenörer att våga genomföra sina vinstdrivande projekt och med garanti vid eventuell förlust.

    För övrigt, en intressant tråd att följa. Hoppas på fler kommentarer.

    Gilla

  4. Mycket intressant! Jag håller med Anders om att vi kan titta mer på hur andra gör som tex i Malmö men viktigast är nog ändå att börja titta inåt som Christian skriver, vad vill vi? Jag arbetar själv helt ideelt med kultur i Landskrona kommun, men genom en ekonomisk förening som har ett vinst intresse. Vi utför en betal festival på en liten ö som tillhör kommunen men som allt för ofta hamnar utanför, kanske pga av havet som skiljer oss åt. När ett arrangemang måste ta ett inträde för att få det att gå runt och skapa en ekonomisk stabilitet för framtida arrangemang så har det tidigare varit starka röster från kommunhuset att vi får klara oss själva. Men när ett arrangemang som Fotofestivalen klubbas igenom med flera miljoner bidrag tar inträde på upp emot 4000kr, så står vi som kämpar och undrar hur det egentligen fungerar och vem man ska vända sig till. Känslan som Christian tar upp och kallar för ”svågerpolitik” är en känsla som jag vet delas av många i kommunen som kämpar på för att skapa något som ger glädje till många, utan att de tjänar en krona på det. Så sent som förra månaden fick jag höra på ett möte med en avdelnings chef att jag kan ju alltid vända mig till stadschefen som ju har en ” en påse med pengar”… Det har under alla mina år som ideell kulturutövare varit precis så här luddigt och oförståligt hur man faktiskt ska gå till väga med att söka stöd till sina arrangemang och alltför ofta så får man prata med någon som tyvärr inte alls förstår vilket enormt arbete det är att skapa arrangemang och som inte kan förstå varför någon skulle göra det utan att tjäna pengar på det. Jag förstår varför alla ”eldsjälar” brinner ut när det alltid blåser motvindar. Mycket intressant ide från Sebastian om att kunna få en ”förlustgaranti” och jag tror även att det kan vara en bra ide att ha olika perioder för att ansöka om pengar som Csaba tar upp. Men jag tror att det viktigaste av allt är att få det tydligare var personer kan vända sig som har kreativa ideer de vill förverkliga inom kommunen, med en grupp av personer som har en bred förståelse för arrangemang och dess betydelse. Sen får jag väll lov att uttrycka att 300.000kr till det fria kulturlivet är på tok för lite, om man vill att det ska finnas ett fritt kulturliv som faktiskt ska ha en chans att skapa bra och kvalitativa arrangemang. Sen kan det finnas massa stöd som kan ges som inte är rena pengar men som kan bespara arrangören kostnader kopplade till arrangemangen, som tex tillstånd, reklam eller transporter. Avslutningsvis så får jag ändå säga att det känns som att det bara kan bli bättre och tilsammans så kan vi se till att Landskrona kommun blir bättre och kan erbjuda ett bredare utbud av kultur än andra städer med blygsamma 40.000 invånare.

    Gilla

Lämna en kommentar